Via sociala medier arbetar Sverigedemokraterna aktivt med att värva nya medlemmar, många av SD:s nya väljare är ungdomar, förstagångsväljare som är mer lättpåverkade än vana väljare. De använder sig av diverse olika metoder, allt från att anonymt kommentera något på facebook till att hänga ut unga brottslingar med invandrarbakgrund på diverse olika hemsidor. För många och särskilt bland unga är det en stor skillnad med ett parti som vill integrera med sina väljare än någon mossig politiker som står och predikar. De unga vill bli hörda och det är just där SD har sin styrka. Deras nätverk på Internet är överlägsen de andra politiska partierna som kandidaterar i höstens riksdagsval. Deras styrka ligger i att de aktivt följer med i diskussionerna på Internet och kommenterar dessa, antingen anonymt eller som en representant från partiet. De står för sina åsikter, är pålästa i deras sakfrågor och de är inte rädda för att ta upp frågan som alla andra partier inte vågar ta upp.

De traditionella medierna har låtit SD “gästspela” vid några olika tillfällen för att visa hur fel de har. Trots det har Jimmie Åkesson som är partiledare i SD lyckats prata omkull både Mona Sahlin och Maud Olofsson. Pinsamt. Aftonbladet lät även SD få skriva en artikel om islam med flertalet felaktigheter. Den publicerades trots det och dagen efter kunde man läsa i aftonbladet att SD:s artikel inte var faktaenlig och aftonbladet förlöjligade partiet. Då kan man ju undra hur väl genomtänkt en sådan handling är; För det första finns det inga garantier på att de som läste första artikeln som SD skrev läser den andra artikeln dagen efter där SD blir ifrågasatta och tillrättavisade. För det andra kan aftonbladet inte ta för givet att alla som läser deras åsikter tycker att det är fel, det kan lika väl fungera som upplysande som avskräckande. För det tredje tillåter då de traditionella medierna att SD får en chans att propagera för sina åsikter och sedan kan alla som berörs av det följa upp partiet i de sociala medierna. Frågan är om SD:s  “gästspel” i de traditionella medierna inte stjälper minst lika mycket som det hjälper?

Problemet verkar ligga i att medierna inte vet hur de ska hantera situationen. De vet inte hur mycket plats de ska få i media, om de ens ska få någon plats alls eller om de ska få lika mycket plats som alla andra partier. Därför verkar det som att medierna har valt att göra lite olika, beroende på olika situationer. Det har resulterat i att de med jämna mellanrum får chansen att sitta med i en TV-soffa och marknadsföra sig själva. De är inte med tillräckligt mycket för att det ska framkomma att deras politik enbart går ut på är att stoppa invandringen från länder som SD anser inte är bra nog för Sverige. Samtidigt så blir de uppmärksammade när de får vara med, även om det är mindre än de andra partierna. Ett antingen eller hade nog varit att föredra, låt dem vara med hela vägen eller uteslut dem helt, nu får de gratisreklam på bästa sändningstid istället.

Sociala medier användes flitigt i Barack Obamas valkampanj i Usa 2008 och resulterade i Usa:s första svarta president genom tiderna. Kommer de sociala medierna även föra in Sverigedemokraterna i riksdagen 2010 i Sverige?

Jessica Wiking

 del.icio.us  Digg  Facebook  TwitThis